Igår blev jag klar med den näst sista självstudieuppgiften inför redovisningarna nästa vecka. Förra inneveckan på min kurs fick alla studenter med sig ett porträttfoto av sig själva hem.
Uppgiften gick ut på att vi utifrån fotot på oss själva, skulle göra ett collage där vi satte in oss i vår miljö. Jag var först inne på att göra en tidslinje över mitt liv från barndom till framtidsdrömmar, men jag kom inte riktigt igång och hittade ingen bra ingång.
Istället fick jag idén att jag skulle visa mig själv som pedagog. Pedagogen med bra dagar där det finns tid för reflektion, planering och som bygger på lugn och de sämre dagarna, där stressen ibland tar över och barnen blir oroliga, de dagar då en så banal sak som omärkta strumpor kan driva en till vansinne och där ordet "nej" tycks fastna i rummet och aldrig försvinna likt ett återkommande eko. I bakgrunden står jag själv och ser på, kanske som en överordnad chef eller en undrande förälder. Självklart skulle jag vilja att de där mindre genomtänkta dagarna inte skulle synas eller finnas heller för den delen, men att synliggöra dem tror jag är ett viktigt sätt att bearbeta och förbättra. 
Material: Utskrivan foton, limstift, skalpell, sax och svart tuschpenna.
Vad har ni för dåliga ovanor som kommer fram de där mindre bra dagarna på jobbet?
3 kommentar(er)
